I ett rum någon helt annanstans ska en flicka snart stå
på en stege och fästa stjärnor i taket.
  Stjärnor som lyser när det är mörkt.
  Flickan ska välja ut en av stjärnorna, den största, och un-
der den ska hon fästa en lapp. Det är en dikt som hon har
gjort i skolan, man fick i uppgift att skriva om kärlek.
Flickan har ändrat dikten sedan dess.
  Nu är det inte många ord kvar.
  Bara två meningar.
  Flickan ska gömma lappen under stjärnan, klättra ner
från himlen och sätta fötterna på jorden igen. Och varje
gång hon sätter på sig sitt nattlinne, kryper ner i sängen och
låter täcket värma kroppen, ska hon tänka och minnas, och
hon ska somna och hon ska vakna och hon ska få vara med
om nya dagar.
  Och det är så det ska vara.
  Och hon ska klara det.


"Om du dör mamma, ska jag fortsätta leva.
För dig."

 Ur "I taket lyser stjärnorna", Johanna Thydell.
Kap. 63, sid. 222.