Att lägga ner en blogg är lite som att lägga ner en del av sig själv. Det är som den delen försvinner, för gott och för alltid. Visst, man kan alltid börja om på nytt, klura ut ett nytt namn och sen starta om från noll, men det blir aldrig samma sak. Jag har försökt några gånger. Visserligen bloggade jag inte mer än ett halvår på de tidigare bloggarna, och under den perioden var jag också liten & omogen (haha, missta mig inte, är inte speciellt stor nu heller, men betydligt mognare än då.. ni förstår nog.) och det var aldrig riktig bloggning, utan mer en text om dagen blandad med massa smileysar. Så kallad flummperiod? Vad vet jag.

Att lägga ner en blogg är som att förlora något man äger. Och det är inte lätt heller. Iallafall inte för mig. Bloggen har varit en stor del av mitt liv, jag har ägnat timmar och återigen timmar, tillsammans dagar och säkert veckor, framför bloggen, skrivit inlägg, pysslat ihop designer och fotat, ibland bara för just bloggens skull. Och jag säger inte att jag ångrar det, inte en sekund. Det har verkligen satt sina spår och gjort mig till den jag är idag. Och jag kan med sanna ord säga att jag uppskattar det till 100%, om inte mer.

Bloggandet har även låtit mig lära känna nya människor, som har lärt mig ett och annat viktigt här i livet, även om jag för tillfället inte kan sätta ord på vad. Jag har lärt mig att fixa ihop bilder, collage, designer. Har lärt mig grunderna & mer i html-kodning, vilket jag även det är glad för. Så, bloggningen har gett mig positivitet och en rad olika bra saker, som jag så önskar få använding av senare i livet. Och sen att det faktiskt fanns människor därute, ni, som läste det jag skrev, bra eller dåligt, gjorde mig helt överlycklig.


Så, att lägga ner en blogg är inte lätt, och det är det sista jag vill också. Men blogglusten finns inte lägre, eller i allafall inte till den grad att det skulle funka att driva den framåt. Skriva nya inlägg, publicera bilder, ägna timmar. Och jag orkar helt ärligt inte heller sitta här lika mycket, även om jag så med hela mitt hjärta önskar. Och just den här minuten, saknar jag bloggandet något oerhört, kan inte fatta att jag faktiskt har slutat. Men har jag det? Jag vet inte. Det är så lätt att skylla på bloggpaus, att man bara ska vila upp sig, ägna tiden åt läxorna istället, och att det faktiskt inte tar slut, man slutar inte blogga, utan tar bara en paus. Men helt ärligt vet jag inte längre, om jag kommer fortsätta. Men jag vågar inte heller säga att jag lägger ner, bara säger stopp. Så det blir väl fortsatt bloggpaus. Ett tag till. Hoppas jag, vill så gärna komma tillbaka. Vi får se hur det blir, ni lär nog märka.

Tack för allt, jag önskar er en riktigt grym dag, morgondag och likaså liv framöver. Vi får se om jag fortsätter blogga, vill så gärna. Kram på er! ♥